Jag är fan en värre tänkare än vad fucking Platon var. Min hjärna går ständigt på högvarv och trots att jag är fysiskt avslappnad så är jag psykiskt stressad. Det brukar alltid bli värre när vintern närmar sig och det har vi ju alla märkt att den gör.. Jag vill göra något och jag vill göra det NU. Jag vill inte ens behöva fundera över vad jag vill göra, det viktigaste är att det bryter det gråa mönstret av vardagliga rutiner. Nu fick jag till exempel för mig att jag ska studera utomlands - Visserligen något jag har tänkt på i flera år, men det känns som att om jag ska göra det så får det bli rätt snart. Tiden ger mig sån jävla ångest, att dag efter dag bara låta tiden gå utan att göra något vettigt... Det är inte så jag vill leva. Insåg att det här inlägget fick en rätt stark negativ vibb, det var inte tänkt så. Jag är inte missnöjd med min livssituation på något vis, jag är bara rädd att jag en dag ska se tillbaka på livet och ångra det jag aldrig gjorde. Kanske borde jag intala mig själv att det finns gott om tid till att göra det jag drömmer om. Vad fan ska det bli av mig och mitt liv? När jag föddes skrek jag så mycket att sjuksköterskan trodde jag skulle bli sångerska - Tyvärr hade hon fel, för en mer tondöv människa än mig hittar ni inte.